Gå till huvudinnehållet

Industrihistoria

Det började i England

Textilbranschen lade grunden till den industriella revolutionen. Det var den första branschen som mekaniserades. Utvecklingen började i England men nådde Sverige under första hälften av 1800-talet.  Industrialiseringen innebar en omfattande strukturomvandling när människor och arbetstillfällen flyttade från jordbruk på landsbygden till tätorternas industrier.

 

Järnvägen

På 1830-talet startade investeringar i kommunikationer som möjliggjorde transport av varor. Järnvägarna och förbättrade processer inom järn- och metallindustrin hade en stor betydelse för industrialismens utveckling, liksom ångmaskinen och elektrisk belysning. Arbetsdagarna under vintertid förlängdes och produktionen ökade.

 

Handel och industri

Handel och industri utvecklades och vid järnvägens knutpunkter växte det upp nya samhällen. Människornas levnadsförhållanden förändrades då många flyttade från landsbygden till städer och tätorter.

 

Industrifastigheter i tätorterna

I och kring tätorterna i nuvarande Svedala kommun, syns denna historia i bevarade industrifastigheter, arbetarbostäder, patriciervillor och andra bostadsfastigheter, affärsfastigheter, järnvägsstationer med mera. Byggnaderna har ibland en helt annan användning idag än den ursprungliga och kan ha renoverats och byggt om varsamt eller brutalt. När det är kommersiellt gångbart kan kulturhistoriskt värdefull och estetiskt tilltalande bebyggelse bibehållas, åtminstone till sin yttre form men invändigt är förvanskningen ofta total.

 

…och på landsbygden

På landsbygden finns idag en hel del banvaktsstugor längs med både befintliga och nerlagda järnvägar. Banvaktsstugorna berättar om ett omfattande järnvägsnät som bidrog till industrialiseringen.

 

 

Svedalas förindustriella verksamhet

Vattenkvarnar och tegeltillverkning redan på 1300-talet

I en gammal jordbruksbygd som Svedala har den första industriella verksamheten varit knuten till jordbruket. Redan på 1300-talet fanns tre vattenkvarnar i Svedala socken som tog hand om traktens säd, Brännemölla, Aggarpsmölla och kvarnen i Lilla Svedala. En av de första väderkvarnarna var stubbamölan vid Lindholmen som stod färdig 1802. Efter hand byggdes ett 15-tal kvarnar i trakten, både stubbamöllor och holländarmöllor.

 

Tegeltillverkning först på godsen och herrgårdarna

En annan förindustriell verksamhet var tegeltillverkningen. Den startade troligen också på 1300-talet och var då förlagd till de stora adelsgårdarna på slätten där skogen inte var någon resurs att räkna med. Man satte igång tegeltillverkningen när det behövdes göras om- och tillbyggnader på gården och lade sedan ner verksamheten när man hade tillräckligt med byggnadsmaterial. Fram till 1800-talet var nästan samtliga tegelbruk knutna till godsen och herrgårdarna. Det förekom tegeltillverkning på Lindholmen, Havgård, Börringekloster, Klågerup, Yddinge och Torup, även om det från början var i väldigt liten omfattning och först och främst för eget bruk.

 

Fin lera och torvmossar

I mitten av 1800-talet blev det allt vanligare att använda tegel även i vanliga bostadshus och då växte det upp tegelbruk lite här och var i trakterna kring Svedala. Tegeltillverkning fordrade ett lämpligt lertag och rik tillgång på bränsle. Dessa två förutsättningar fanns här, den fina leran och torvmossarna. I Svedala fanns på 1870-talet sex tegelbruk, ett på Lindholmens gods, två gårdsbruk i Aggarp, två i Norreskog och ett i Svedala by. Det var ingen stor tegelproduktion på dessa bruk men ett 15-tal man hade arbete på varje ställe åtminstone under säsongen.

 

Godsen var miniatyrsamhällen

Godsen fungerade som ett slags miniatyrsamhällen med stora arbetarstaber. Man hade – förutom alla som arbetade med mjölkning, djurskötsel och jordbruk även egna hantverkare som till exempel smed, snickare, skomakare och tunnbindare. Ofta hade man dessutom eget mejeri, en eller flera kvarnar, mindre tegelbruk, bränneri, såg, stamp och liknande.

 

Statare – helårsanställd, i regel gift jordbruksarbetare på större jordbruk

Tankar på stat(ar)system framfördes i Sverige på 1750-talet. Kostnaden för bostad åt en jordbruksarbetarfamilj bedömdes som liten i förhållandet till värdet av den arbetskraft som kunde utvinnas. Statarsystemet fick sitt stora genombrott i början av 1800-talet. Antalet statare minskade sedan kontinuerligt fram tills systemet genom avtal mellan Svenska Lantarbetsgivareföreningen och Svenska Lantarbetareförbundet avskaffades 1944.

 

De undermåliga bostäderna ”statarlängorna” dokumenterades på 1920- och 1930-talen både av studentorganisationen Clarté och i Lubbe Nordströms Lort-Sverige. Men redan vid mitten av 1800-talet kritiserade Carl Raab och Fredrika Bremer systemet. Vid sekelskiftet 1900 Dokumentationen väckte stor indignation. Statarsystemet diskuterades sedan både politiskt av den framväxande arbetarrörelsen och i skönlitterär form.  Mest kända är skildringarna från 1930-talet och framåt av de tre författarna Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård, Moa Martinsson.

 

Statarsystemet är ökänt dels för statarhustrurnas mjölkningsplikt, “den vita piskan” (Ivar Lo-Johansson), dels för de ofta undermåliga bostäderna. Genom att arbetarfamiljen bodde i närheten av gården ökade såväl den effektiva arbetstiden som kontrollen över arbetskraften. Ordet statare anger att lönen utgick i form av naturalön, s k stat (Källa: statarmuseet.com)

 

Svedala  Arbrås föregångare

En föregångare till Svedalas huvudindustri Svedala Arbrå var Hans Hansens järnhytta vid Gillesgruvan. Redan 1559 fick han tillstånd att tillverka kanoner och annat krigsmaterial. Man vet inte helt säkert var han tog malmen (myrmalm?) men troligtvis var det på Lindholmens marker. Hur länge denna förindustriella verksamhet förekom vet vi inte men förmodligen upphörde den när bränslet från skogarna började tryta.

 

Stampverk, färgerier, spinnerier och andra små verkstäder

På stampverken tillverkades benmjöl. Det var en annan förindustriell verksamhet som var igång i början av 1800-talet. Ett fanns på Lindholmen, ett vid Hyltarp och ett vid Torup. Garveri fanns i Vismarlöv och Tittente. Dessutom har det funnits flera färgerier, spinnerier, smedjor och många andra små verkstäder runt om i Svedala kommun som vi inte vet så mycket om.

 

 

Svedalas industrialisering

Svedala blev en järnvägsknut

Det egentliga industriella genombrottet kom med järnvägen som drog genom bygden med jordbruksprodukter. 1875 blev byn Svedala en järnvägsknut och det tack vare greven på Börringekloster. Han var initiativtagare till att ”Grevebann”, Malmö-Ystad järnväg drogs genom Svedala. Den stod färdig 1874. Året därpå var Lund-Trelleborgs järnväg färdigbyggd.

 

Åbjörn Andersson och Nils Fredriksson

År 1882 anlade Åbjörn Andersson och P Hansson en verkstad med gjuteri i Svedala – Åbjörn Anderssons Mekaniska Verkstad. I början tillverkades mest jordbruksredskap men under 1900-talets första decennier utvecklades företaget snabbt.

 

Den nyanställde ingenjör Nils Fredrikssons samarbete med Åbjörn Andersson, utvecklade företaget mot tillverkning av stenkrossar, vältar, hyvlar för vägarbeten och bl a grävmaskiner för tegelindustrin. Bl a uppfann Nils Fredriksson en automatisk elevator för tegelbruk som blev en stor framgång. 1963 gick företaget samman med Arbrå  Mekaniska Verkstad AB och 1970 bildades de gemensamma bolaget Svedala-Arbrå. Under senare decennier har flera olika koncernbildningar och förvärv av företag genomförts. Idag heter företaget Sandvik Rock Processing AB och tillverkningen består till stor del av maskiner för krossning, malning och sortering av grus, sten och mineral.

 

Inom Sandviks område finns representanter för olika skeden av företagets utveckling från 1882 till idag. En stor del av de gamla byggnaderna har bevarats och anpassats för den alltmer moderna produktionen. Den äldst bevarade byggnaden ligger i östra hörnet av området, intill järnvägen. När byggnaderna  togs i bruk var här inte bara gjuteri, målarverkstad och lager utan även kontor med bostad för Åbjörn Anderssons familj.

 

År 1900 togs ett nytt kontor i bruk och denna byggnad är än idag denna – om än något tillbyggd – den fasad som tågresenärerna möter vid dagens Pågatågsstation. Tillsammans med den vackra magasinbyggnaden med de tre kyrkliknande fönsterpartierna och stationshuset berättar byggnader om en industrihistoria som spänner från sekelskiftet 1900 till idag. 1996 fick företaget kommunens bevarandepris för sina insatser och för att de nya byggnaderna har anpassats efter de äldre. Byggnaderna är karaktäristiska för äldre industriarkitektur och har stor lokalhistorisk betetydelse.

 

Svedala Sockerfabriks AB

Åren 1888-1906 var sockerindustrins starkaste expansionsperiod och behovet av sockerleveranser till sockerraffinaderiet Öresund i Lund ökade ständigt. Att ett nytt råsockerbruk anlades i just Svedala berodde på de utomordentliga kommunikationerna – järnvägslinjerna Malmö-Ystad och Lund-Trelleborg korsades i Svedala. God vattentillförsel från Sege å var också en bidragande orsak.

 

1893 bildades Svedala Sockerfabriks AB och 1894 stod Svedalafabriken färdig. Samtidigt uppfördes disponentbostad och lite senare kamrersbostad, tjänste- och arbetarbostäder. Svedala råsockerfabrik byggdes i rött tegel efter samma typritning som Romafabriken på Gotland, men spegelvänd. Firman Hallström i Tyskland gjorde ritningarna och stod för utrustningen tillsammans med Kockums verkstäder i Malmö. Byggnadsteglet köptes in från de närliggande tegelbruken i Minnesberg och Börringe Sten och grus kom från Bökeberg. Från järnvägsstationen i Svedala anlades stickspår till fabriksområdet.

 

Svedalas första betkampanj startade 1894, samma år anläggningen stod färdig. Redan år 1900 avverkade bruket 600 ton betor per dygn.  Anläggningen byggdes ut och moderniserades succesivt men inte förrän år 1937 elektrifierades bruket. 1907 övertog Svenska Sockerfabriksbolaget råsockerbruket. Under 1940-talet påbörjades en strukturrationalisering där följden blev att tillverkning av råsocker i Svedala upphörde år 1946 och anläggningen fick nya funktioner inom Sockerbolaget.

 

1976 revs den gamla fabriken och ”Sockerbruksområdet”, ett nytt bostadsområde kom till. Disponentvillan och kamrervillan finns kvar och kontorsbyggnaden används idag tillsammans med andra gamla och nya byggnader av Nils Fredriksson Utbildning, Svedala kommuns gymnasie- och vuxenutbildning m m.

 

Tegelbruk och andra verksamheter växte upp längs ”Grevebanan”

Flera tegelbruk växte upp i nära anslutning till järnvägen och flera andra verksamheter startades i de nya stationssamhällena längs Grevebanan.

 

Fackföreningar, nykterhetsrörelsen och föreningsliv

I den begynnande industrialismens spår bildades de första fackföreningarna. Även folkrörelserna växte fram. Den första nykterhetsorganisationen i Svedala var IOGT-logen ”450 Svedala” som bildades 1883. Nykterhetsorden Verdandi bildades 1904.

Den första idrottsföreningen var Skytteföreningen som startade 1900. Men innan dess hade både Svedala Föreläsningsförening och Svedala Manskör bildats. Föreläsningsföreningen redan 1894 och Manskören 1897.

Den 17 nov 1907 stod Svedalas Folkets Hus färdigt. Förutom 4 möteslokaler och två bostadslägenheter fanns HÄR cafélokaler ABF-rum och ABF-bibliotek, samlingslokal och ortens enda teaterlokal med scenanläggning och läktare.

 

Textbearbetning och anpassning, Karin Leeb-Lundberg

 

Källor: 

”Arbetsminnen”, 1990, Anna Kinell. ABF och Svedala kommun

”Den svenska verkstadsindustrin och kulurmiljövården ” Eva Dahlström, (Riksantikvarieämbetet)

”Sockrets katedraler, en studie i sockerindustrins historia och arkitektur” (Riksantikvarieämbetet)

www.tekniskamuseet.se

www.boverket.se

www.statarmuseet.com

Bilder: Svedala kommuns bildarkiv, om inget annat anges

 

 

 

 

James Hargreaves uppfinning Spinning jenny hade stor betydelse för den framväxande textilindustrin. Spinnmaskinen gjorde det möjligt att spinna många trådar samtidigt.

 

 

Järnvägen i Svedala. Okänt årtal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Oljekvarnen på Marknadstorget i Svedala 1890

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åbjörn Anderssons Mekaniska verkstad AB.  Bild lånad från Tegelakademin

Åbjörn Andersson

 

 

Nils Fredriksson. Okänd konstnär.

                                                                       

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svedala Sockerbruk AB

Svedala kommun

Ikon för kartmarkör

Besöksadress:
Kommunhuset
Åbjörngatan 7
233 80 Svedala

 

Öppettider:
Måndag-torsdag, kl. 8-17
Fredag, kl. 8-15

 

Efter ordinarie öppettider ring:
040-626 80 00.
Telefonsvararen upplyser om andra kontaktvägar beroende på ärende.

Copyright © 2023 Olga - Svedala kommuns hembygdsportal. All rights reserved.