Lindholmen och Drottning Margareta
Oroligheter i Skåne
De allra sista åren av 1300-talet inträffade händelser på Lindholmen som betraktas som mycket viktiga i Nordens historia. Redan under de första årtiondena av 1300-talet var det oroligt i Skåne med krig och härjningar. Lindholmen är vid denna tid kronans näst främsta fäste i Skåne. Helsingborg var det främsta.
Fred slöts 1332
En fred slöts 1332 och Magnus Eriksson uppträder vid denna tid som Skånes kung. I Danmark blev Valdemar, senare känd som Valdemar Atterdag, kung omkring 1340. Han gjorde även anspråk på Skåne men avstod Skånelandskapen till Magnus Eriksson 1343. 1360 besatte Valdemar Skåne, Blekinge och södra Halland. Lindholmen belägrades men höll stånd längst av de skånska fästena och föll slutligen. Skånelandskapen blev nu åter danska.
Orostiderna fortsatte
Orostiderna fortsatte och Lindholmen fick utstå flera belägringar. Valdemar Atterdag dog 1375. Valdemar Atterdags dotter Margareta hade ungefär tio år tidigare gift sig med Norges kung Håkan Magnusson. Deras femårige son Oluf utsågs till kung i Danmark efter Valdemar Atterdag. När Håkan Magnusson avled några år senare blev den minderårige Oluf kung också i Norge. Olufs moder Margareta blev Olufs förmyndare och det blev också hon som styrde länderna. Vid denna tid var Albrekt av Mecklenburg kung i Sverige.
Broschyr om Lindholmen
Margareta blev regent i Danmark och Norge
Oluf dog strax efter att han nått myndig ålder för att bli kung. Margareta blev då regent ”på riktigt” i Danmark och Norge. Hennes titel var ”fullständig fru och rätt husbonde”.
Lindholmen och den Nordiska unionen
Vi närmar oss nu den händelse som gjort Lindholmen mest känt. Den nordiska unionen som kom till stånd under de sista åren av 1300-talet hade sin upptakt på Lindholmen.
Den svenske kungen Albrekt av Mecklenburg hade en tid haft planer på att erövra Skåne. Margareta hade för sin del riktat sina blickar mot Sverige, efter det att svenska stormän kontaktat henne. Stormännen planerade uppror mot Albrekt och förhandlade med Margareta för att få hennes stöd. En dansk här bröt 1389 in i Sverige. Albrekts här mötte den danska vid Falköping där svenskarna blev nerslagna. Albrekt blev tillsammans med sin son Erik tillfångatagna. De fördes så småningom till Lindholmen, där de sedan satt fängslade under nästan 7 år.
Margareta regent även i Sverige
Margareta blev nu regent också i Sverige. Skåne och Lindholmen blev politiskt centrum i Norden och förhandlingar fördes om den svenske kungen och hans son som satt fångna på Lindholmen. Det berättas om att Albrekt och hans son försökte fly i båt från Lindholmen utan att lyckas. Möjligen har den berättelsen tillkommit i efterhand.
Margareta hade intresse att överta Stockholm, som fortfarande hölls av mecklenburgarna. Det politiska spelet drabbade också handeln på Östersjön med bl a ett omfattande sjöröveri.
Hansan inställde handeln på Skånemarknaden
Hansan inställde åter igen in all handel på Skånemarknaden. Under maj månad 1395 inleddes lutligen förlikningsförhandlingar i Falsterbo. Krav framfördes på att Albrekt personligen skulle närvara. Detta ledde till att mötet flyttades till Lindholmen där han satt fången.
Förhandlingarna på Lindholmen
I förhandlingarna deltog, förutom Margareta och hennes representanter även ärkebiskoparna i Lund, Uppsala och Trondheim, biskoparna i Århus, Ribe, Odense och Vendsyssel, Strängnäs och Linköping, Åbo, Oslo och Bergen. Borgmästarna i Lűbeck och Danzig samt inte mindre än 115 ”värdsliga” män varav 52 riddare. Till detta kom delegaternas följen. Upp emot 3000 kan ha samlats och byggnaderna räckte inte till för alla. Många fick bo i tält utanför borgen och landsortsbefolkningen kring Lindholmen hade säkert fullt sjå att förse delegaterna med råvaror till mat.
Drottning Margareta.
http://collection.nationalmuseum.se
Albrekt av Mecklenburg.
http://collection.nationalmuseum.se
Fred den 17 juni 1395
Förhandlingarna på Lindholmen pågick i 16 dagar. Den 17 juni slöts fred och fredstraktaten skrevs under och utväxlades här. Ett exemplar av traktaten finns fortfarande bevarat och förvaras i Rigsarkivet i Köpenhamn. Vapenvila slöts mellan Margareta och Albrekt och mecklenburgarna.
Margaretas krav för att frige Albrekt och hans son var att mecklenburgarna skulle överlämna Stockholm eller betala lösen på 60 000 lybska mark. Detta innebar att Margareta skulle överta Stockholm efter tre år. I september 1395 fördes fångarna från Lindholmen till Helsingborg där Margareta överlämnade fångarna till Hansans sändebud.
Vid fredstidens utgång kunde Albrekt inte få fram 60 000 mark. Han hade då att välja mellan att avsäga sig sina anspråk på Sverige krona eller återvända till fångenskapen på Lindholmen. Det är idag svårt att tänka sig att man här i Svedalabygden, för 600 år sedan, bestämde hur Stockholms förvaltning skulle organiseras!
Unionsmötet i Kalmar
Albrekt valde att avstå sina anspråk på Sverige. Detta skedde emellertid inte officiellt förrän 1405. Sonen Erik, som han delade fångenskapen med, hade avlidit några år tidigare. Albrekts inflytande över nordisk rikspolitik var över.
Mötet på Lindholmen var det första stora möte där delegater från de tre nordiska länderna deltog tillsammans grupperade efter rang och inte efter nationalitet. Freden här blev grunden till unionsmötet i Kalmar två år senare.
Skolplansch från 1867 som visar Kalmarunionens instiftande 1397
Inför jubileumsdagarna ”Lindholmen 600 år” 16-17-18 juni 1995 utkom ”Lindholmen. Medeltida riksborg i Skåne” där ett 30-tal författare från bland annat Arkeologiska Institutionen vid Lunds Universitet, belyser Lindholmen ur olika synvinklar.
Vem var Margareta?
Margareta föddes 1353 och var dotter till Danmarks kung Valdemar Atterdag. Som 10-åring blev hon bortgift med kung Håkan av Norge som i sin tur var yngste son till kungen i Norge Magnus Eriksson. År 1370 föder hon sin ende son Oluf, som tragiskt dör vid 17 års ålder. När sonen och tronarvingen Oluf dör, utses Margareta till regent i alla tre länderna. Allt skulle vara så enkelt – om det inte hade varit för pesten och fattigdomen, stormännens makthunger, mecklenburgarnas krav på den svenska kronan, ländernas uppstyckning i hundratals småriken, hårda fogdar, hanseaternas handelsintressen, kaparna på Östersjön…
Att under sådana exceptionellt hårda förhållanden åstadkomma en mellanstatlig union verkar närmast mirakulöst. Men Margareta var både realpolitiker och visionär. Hennes främsta mål var detsamma som faderns, och svärfaderns: att stärka kungamakten och få slut på de eviga upproren. Unionen blev för henne ett redskap för att uppnå fred.
