Svedala

När inlandsisen drog sig tillbaka för 19 000 år sedan, bildades det som brukar karakteriseras som det inre backlandskapet. Det böljande landskapet med höga, mjuka kullar skapade goda förutsättningar för våra tidiga förfäder. Senare kom landskapet att täckas med storskog som bröts upp av dalarnas insjöar och de höglänta partiernas trädlösa kullar. Backlandskapet gav goda förutsättningar för våra förfäders jakt, fiske och insamlande av föda. Så småningom, för ca 6000 år sedan, blev människorna lantbrukare och därmed permanent boende i odlingsområden.

 

Spåren från vår tidiga historia härstammar från de första årtusendena av vår agrart baserade ekonomi. Perioden från 6000 till 3500 år före vår tid kallas neolitikum, som rakt översatt från grekiskan betyder ”den nya tiden”. Nu blev människorna fast bosatta och landskapet delades upp mellan olika grupper av människor. Stora arealer användes som betesmarker till en ökande population av husdjur, främst kor, får och getter.

 

Tätorten Svedalas sentida historia är typisk för det moderna Sveriges framväxt.  Med rötter i en medeltida bondby omformas Svedala på kort tid till en industriellt präglad tätort. Det första språnget på vägen till ett modernt samhälle tas år 1874 med anläggandet av järnvägslinjen mellan Malmö och Ystad. Som så ofta i samhällens utveckling fick infrastrukturella satsningar stor betydelse för orten. Inom en period på 150 år har samhället gått från en helt dominerande agrar produktion med tusenåriga rötter till först en industriellt präglad tätort och sedan till ett villasamhälle, som i Svedalas fall bara delvis har sovstadskaraktär. Samhället har gjort en spännande och intressant resa som tidsmässigt egentligen inte löper över mer än fyra mänskliga generationer.

Bondbyn

Byn Svedalas ortnamn består av två led, sved eller sveg i betydelsen inbuktning och dal, här i betydelsen långsträckt sänka. Kyrkbyn anlades helt enkelt vid en inbuktning i en längre naturlig dalgång.  Om man ser till normal utveckling av Skånes byar är det rimligt att Svedala anlagts senast under 1000-talet,  i övergången mellan vikingatid och medeltid.

 

Den äldsta byn har legat kring kyrkan och bestod i mitten av 1600-talet av 11 gårdar inklusive prästgården och två mindre gårdsenheter, så kallade fästor. Genom ägodelning av gårdarna skapades fler och mindre brukningsenheter under 1700- och1800-talen.

 

 

Enskiftet innebar att flertalet gårdar i byn flyttades från bykärnan. Kvar blev prästgården och fem andra gårdar samt ett antal gatehus. Den kvarvarande gårdsbebyggelsen låg i den gamla bytomtens periferi. Detta  gav den tidigare kompakta byn en gles struktur. Närmast kyrkan växte efter skiftet ett litet samhälle med värdshus, affärer och mindre bostadshus. Dessa finns delvis kvar och äldre Svedalabor skiljer ofta på ”Kyrkbyn” och ”Stationssamhället”.  På äldre flygbilder syns tydligt hur de båda bebyggelseenheterna är tydlig separerade av stora fält med jordbruksmark.

 

 

Järnvägen kom till byn

Den stora förändring som kom att skapa grunden för det Svedala som vi känner i dag, var anläggandet av järnvägar. Detta var beslut som togs fjärran från lokalsamhällena, i Regeringskansliets och Landshövdingeresidensets styrelserum. För Svedalas del föll besluten väl ut. År 1874 invigdes den s.k. ”Grevebanan” mellan Ystad och Malmö. Namnet fick banan för att den till stora delar finansierades av de skånska godsägare som hade ägor längs banans sträckning. Året efter färdigställdes spårdragningen mellan Lund och Trelleborg. De båda banorna korsade varandra vid Svedala som nu blev en viktig knutpunkt i ett nätverk av järnvägar.

 

 

 

Lokalt förstod man knutpunktens potential som tillväxtort och en första stadsplan upprättades redan 1874 av stadsingenjören i Malmö, Georg Gustafsson, Nu lades den rutnätsplan ut som fortfarande präglar samhällets centrum kring Stortorget och järnvägsstationen. Förutsättningarna för ett snabbt växande samhälle hade skapats.

 

Satsningarna drog viktiga funktioner till tätorten. Provinsialläkare och hälsovårdsnämnd inrättades 1882 och några år tidigare hade en veterinär slagit sig ned i Svedala. Småskola uppfördes 1886 och 1895 inrättades en Folkskola. Hotell, Sparbank och skjutsstation kompletterade den unga orten under 1870-talet och redan 1880 kunde de första gasljusen tändas i samhällets gatlyktor. En telefonstation inrättades 1882 och 1904 ett elverk, vilket följdes av elektriska gatljus och belysta skyltfönster det kommande året. År 1913 byggdes brandstation och en lokal brandkår sattes upp.

 

Industrier och bruk

En industriell motor av rang fick Svedala då smedmästaren Åbjörn Andersson etablerade en metallverksamhet strax norr om stationen. Efter en del inledande besvärligheter bildades år 1891 Åbjörn Anderssons Mekaniska Verkstads AB.  Företaget expanderade snabbt och nya produkter och därmed nya marknader öppnade sig. År 1906 upphörde tillverkningen av redskap för lantbruket och man inriktade sig på maskiner som hörde samman med landsbygdens förädlade industriella utveckling. Stenkrossar, sorteringsverk, delar till sockerbruk och tegelbruk ingick i sortimentet. Åbjörn Andersson hade en förmåga att locka till sig duktiga ingenjörer vilket ledde fram till en förstarangens industri.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åbjörn Anderssons Mekaniska Verkstad kom att ta plats bland de Svenska s.k. ”snilleindustrierna”. Med detta menas smarta uppfinningar eller utvecklingar av produkter som omsattes i storskalig produktion. Här var Sverige, tillsammans med USA, marknadsledande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

År 1893 började ett sockerbruk anläggas i Svedala vid nuvarande Sockerbruksområdet. Bruket var bärkraftigt och sysselsatte en stor säsongsanställd personal som annars arbetade inom lantbruket men även den fasta staben utgjordes av mer än hundra anställda.

 

Svedala sockerbruk. Fotograf Rahmn Lund & Malmö. 1920-1929.

 

En rad mindre företag kom också att påverka samhället och samhällsutvecklingen.  Sockerbruket följdes av Försökstegelbruket 1904. Försökstegelbruket och Tegelmästarskolan, den senare inrättad 1905, satte också sin prägel på Svedala. Ungdomar drogs till orten för att lära sig olika delar inom den växande tegelindustrin och satte säkert en speciell prägel på den växande köpingen. Nu hade orten utvecklats till ett industrisamhälle av rang.

 

Du kan läsa mer om Svedala kommuns industrier och bruk här.

Municipalsamhället

Knappt tio år efter att de första tågen började rulla in i Svedala, år 1885, ansökte man om att få samhällets status höjd till ”municipalsamhälle”. Ansökan bifölls år 1900, något som ytterligare påskyndade samhällsutvecklingen. Sanitet, avlopp, och brandväsen byggdes ut och en utökad stadsplan upprättades 1901. Skolväsendet utvecklades och Vita skolan stod klar 1909. Kring 1900 fanns drygt 1000 invånare i tätorten Svedala.

 

Köpingen

Utvecklingen fortsatte och 1907 aktualiserades frågan om att ombilda municipalsamhället till en köping.  Det dröjde till 1919 innan de lokala förhållandena var utredda och Svedala verkligen kunde få kallas för detta. Svedala kom nu att bestå av köpingeorten och en omgivande landskommun. Att Svedala blev köping höjde samhällets status betydligt och servicefunktionerna utvecklades. Skolväsendet byggdes ut ytterligare med den så kallade Röda skolan. Nu hade Svedala kapacitet att utbilda invånarna på realskolenivå.

 

Efterkrigstiden och villasamhällets framväxt.

Under 1930-talet stagnerade utvecklingen av orten. Rationaliseringar inom industrin minskade behovet av anställda.  Avvecklingen av sockerbruket kom 1947. Någon ny stor industri inom livsmedelsbranschen etablerade sig inte i Svedala och ingen annan storindustri heller. Däremot höll Svedalas verkliga flaggskepp, Åbjörn Anderssons Mekaniska Versktad en fortsatt hög profil.

 

Stagnationen syns tydligt i bebyggelsen. I centrum byggdes knappt någonting alls under 1940-, 1950- och 1960-talen. Den verkliga storsatsningen i Svedala under perioden var ett nytt kommunhus. Detta stod klart 1963 och följdes snart av ett nytt bankhus i hörnet Bankgatan-Storgatan.

 

 

På 1970-talet började orten åter att växa. Nya villa- och grupphusområden uppfördes i ortens ytterområden eller som så kallade  ”infills” på tidigare åkermark mellan kyrkbyn och stationsorten. År 1971 genomfördes en kommunreform över hela landet då bland annat köpingarna ombildades till kommuner. Denna reform följdes av kommunsammanslagningar och det diskuterades ett samgående mellan Svedala och Malmö. Detta blev inte av. Istället kom Svedala att sammanslås med Bara kommun.

 

Nu börjar också en senkommen rivningsvåg i Svedala. Under 1970-talet revs flera karaktärsbyggnader i centrum och ersattes av byggnader med enklare arkitektur.  Invånarna var inte längre lika beroende av lokala anställningar för sin försörjning. Utpendling till Lund, Trelleborg och Malmö,  städer dit arbetstillfällen koncentrerats, blev allt vanligare.

 

Ortens tillväxt har fortsatt och man har använt tidigare industriområden i centrala lägen för en blandad produktion av flerfamiljshus och grupphus. Sockerbruksområdet och Segestrand är två exempel på detta.

 

Svedalas bebyggelse reflekterar samhällets utveckling i stort. Av den äldre agrara bebyggelsen återstår möjligen några gatuhus, kyrkans och prätgårdens placering och enstaka rester av  byns gamla gårdar. Industrialismen gav initialt industribyggnader och stora tjänstevillor men på 1930-alet när välståndet breddades kom en rik flora av mindre villor och sedan flerfamiljshus. På 40- 50- och 60 talen minskade byggandet. Idag  lockar nya bostadsområden  en yngre befolkning till sig.

Källor och vidare läsning

Detta historiska avsnitt om Svedala är hämtat ur Anders Resinerts rapport Kulturmiljöprogram för Svedala tätort : Svedala socken i Svedala kommun, 2016. Vi har förkortat texten med författarens medgivande.

 

Du kan läsa rapporten i sin helhet här.